Avigsidan ut

Snoozar genom natten

i intervaller på 5 minuter

72 billarm skjuter

Ny dag nya omöjligheter

Glömde framme etern

Exploderande peroxider

    men man väljer sina strider

Kläcker idéer som ägg

och äter pannkakor till fru-kost

med smak av teflon och rost

brygger kaffe med sprit

för vattnet är slut

hur står du ut 

Aviga sockor, en vit en svart en randig

Spräcker timglas och mattan blir sandig

Lever bland smältande klockor

i en tavla av Dalí

och skriver mentala brev

i slarvig kalligrafi

Torrschamponerar allt smutsigt

och borstar tänderna med tvål

Sminkar ena ögat med kol

Ögondroppar av belladonna-

atropin dilaterar pupiller-

Mörk disney thriller

och spegeln säger

du fagrast i landet är

Till och med Narcissus vore kär

för vem skulle tacka nej

till 50 nyanser av dig

Knyter ihop skorna

och hoppar över dagen

Säger du har ont i magen

Vrider nycklar åt fel håll

Försöker följa uppförandeprotokoll

Cyklar med urhoppad kedja

Som spinning,

du kommer ingenstans

men det är ju ett sätt att motionera

Musik i ena örat

Matematik i det andra

vad vill du höra

Skrattar åt Schopenhauer

ni är ungefär lika roliga

och han ger de bästa relationsrådena

Dina plastblommor har vissnat

eller är det meningen

att de ska se ut sådär

Du skulle vara här

Diskuterar genetisk determinism

med Darwin över billig öl

för han är snål,

eller tål 

inte så mycket alkohol

Jag skulle kalla det dålig fitness
 
Survival of the sickest

Köper extrastark sås

till falafeln och kryddar

med mera capsaisin

Botar smärta med pin,

man vill ju vara fin

Glömmer att sätta på väckarklockan

och sover som Törnrosa

i kryosömn

i 100 år

och då du vaknar,

ett evigt liv, jag lovar,

att du får.

Från botten av min hjärna

Jag säger att
jag inte minns namn
men alltid ansikten,
och du ser obekväm ut
Kanske du undrar
hur jag minns
ditt ansikte,
fast troligen inte
Jag förbryllas ibland
över hur människor vet
att jag är jag
på långt håll, från olika vinklar 
Människor man minns
att man sett
någongång
men aldrig pratat med
Vad är det
människor känner igen 
undrar jag, 
men säger inte högt,
och jag tänker på de
som är ansiktsblinda,
prosopagnosi,
en diagnos
där du ibland inte ens
kan känna igen 
ditt eget ansikte
tänk,
bara en malfunktion
i ett hjärnområde,
och du vet,
mina hjärnområden
är bra på att minnas
vad de heter,
Fusiforma gyrus
Ingen aktivering,
ingen ansiktsigenkänning
Och jag vet att
högra fusiforma gyrus
är mer aktivt
vid igenkänning 
av bekanta ansikten
Jag ville säga,
romantisk som jag är,
att jag är tacksam 
från botten av min hjärna
för att jag kan minnas ditt ansikte.
 

2 för 1

Alla sitter med någon,
förutom jag,
eller klart jag sitter med någon,
det ser bara inte ut som det
på samma sätt som det ser ut för andra
Ingen sitter på stolen mittemot mig,
eller på stolen bredvid mig
Jag slänger upp fötterna på stolen mittemot mig,
lägger armen om stolen bredvid mig
Jag behöver eget utrymme,
utrymme för 3 pers,
minst,
så jag säger att stolarna är upptagna
när någon kommer och frågar om de är lediga,
och jag skrattar för mig själv,
sitter och ler som om jag log mot någon
och någon ler tillbaks,
jag undrar vad de ser
Ordlös mänsklig kommunikation
är svår att beskriva i ord
Jag är så jäkla bra tänker jag,
Mitt ego behöver en fjärde stol
och jag är bäst i rummet,
även om jag inte känner någon
Men det är ju lite det som är grejen ni vet,
att jämföra sig med människor man inte känner,
att hitta på människors livshistorier
så som det passar sig i stunden,
baserat på så lite sann fakta som möjligt
och så mycket generaliseringar
och stereotypier som möjligt,
så att man kan må lite bättre,
för såklart,
för att må bättre så måste någon ha det sämre,
eller?
Kanske inte,
hursomhelst så ger det en frihet
att känna sig bäst på vad man vill för en stund,
för alla är sämre så vitt man hittat på och därmed vet
Jag tänker att jag är bäst på att vara ensam
och bäst på att vara jobbig på ett så subtilt
och hårfint sätt
att människor inte ens vet
vad de plötsligt är så irriterade över,
och irritationen går ut över oskyldiga människor
Jag är bra på att starta kontrollerade kedjereaktioner
som slutar precis där jag vill att de skall sluta
Jag är en mästare på passiv observation
Jag är bäst på 
att ge mig själv självironiska komplimanger
Bäst på
att skriva ned triviala livsepisoder
och inre monologer på vers
med för många radbyten,
och sen tvinga andra att läsa
Jag ger mig en eloge,
en stående ovation
och människor tittar på mig,
kanske för att jag tittar på dem,
tänker jag
Kanske de undrar
om jag väntar på någon,
eller,
vad gör jag där egenligen
med ett glas bittert rosévin i var sin hand
2 glas, 1 person, 4 platser,
Jag är en sån som aldrig är punktlig
men aldrig är sen
för jag är en sån som kommer för tidigt
utan att någon märker
Jag är en sån som bryr mig om vad människor tycker,
lika mycket 
som de som säger
att de inte bryr sig om vad människor tycker
Jag var 10 minuter tidig
10 minuter passerar,
2 vinglas tommare,
eller fullare
Min vän är punktlig ni förstår,
vännen jag väntade på
2 glas, 2 personer, 2 platser
och det ser jämnt ut, det ser bra ut
2 för 2.
Vad är du bäst på?

RSS 2.0