Runner's high

Spring, spring

Snabbare,

så du inte

tappar balansen

Accelerera

och fall

uppåt

Himlen exploderar

i vitt magnesium

och du räknar

sekunderna

mellan

ljus och ljud

1, 2, 3

340, 680, 1020

meter

och marken vibrerar

under dina bara fötter

1 km

ifrån stormens öga,

och du springer

in i dess synfält

Undertryck i öronen

och du hör

dova hjärtslag

Känner hur

hjärtat

kontraherar,

expanderar

och blir större

för varje

andetag

Dyker genom lager

av vattenytor

och du är tyngdlös

Kroppen

graviterar in mot

sig själv

och du svävar

i fosterställning

i gränslös rymd

och upphävd tid

Ett land utan gränser,

ett drömlandskap

där Morpheus,

drömmarnas gud,

härskar

och morfin

och endorfin

cirkulerar

i blodkärlen

Det är ingen

destination

men det är

smärtstillande

och du skrattar

Eufori,

tills vertigo

och syrgasförgiftning

Glöm inte balansen

Du har en balans

att hålla

Så spring, spring,

men deaccelerera

och håll fötterna

på marken. 


Konsten att odla en narciss

Din hud,

svagt sur

till pH 7

Planterar rabatter

i skuggorna

av dina ögonfransar,

där allt ljus

reflekterar dig

i ett hav som

aldrig stormar

Stilla havet,

spegelblankt

Det världshav,

där dina tårkanaler

mynnar ut

och du slår rot

i din egen famn

Gror ur gudomlighet

skapad i din egen

avbild,

ditt blod ditt vin

din kropp ditt bröd

Berusad,

beroende,

bunden,

av kärlek

från första till sista

ögonkastet

Ditt ego,

intravenöst,

din drog,

för du är kärleken

Blindhet

och självpollinerande

narcissism,

bieffekter

Din skönhet

din skörhet,

söt som nektar

och du kysser

dina egna läppar

Sår ord bland

dina smaklökar

för att svära

evig kärlek

till dig själv

i nöd och lust

och besvara den,

med spegeln som

vittne

Du blommar ut

i buketter av

självgodhet,

som du säljer

till de som

vissnar av

undernäring

och betalar

i medberoende

Trädgårdsmästare

i Egots odödliga lustgård,

mästare

i självkärlekens

botanik

Ditt liv,

en grogrund

för allt liv.


Normen klär dig inte

Tiden driver med dig

och livet väljer åt dig

när du inte väljer själv

Bättre

att välja fel

än att inte välja alls

Bättre

att bli tillfälligt olycklig

än kroniskt olycklig

För du vet,

du blir aldrig någon

om du inte lever aktivt

och du blir aldrig som du vill

om du aldrig väljer själv

Det kan aldrig kännas riktigt rätt

om det aldrig känts fel

Välj fel

så kanske det blir rätt

För du ser dig själv i spegeln

och du ser sned ut

som om ena ansiktshalvan

glidit ner något

relativt den andra,

och ena ögat lagt sig vertikalt

Du måste gå försiktigt

så att det inte trillar av

Du är lite kantig

Kubistisk

Picassos nya mästerverk

Du liknar normen

Lika fyrkantig,

lika ful

En vandrande

gigantisk karikatyr

av dig själv

OBEKVÄM

och ändå tittar alla på dig

som om du vore normal?

Som om du faktiskt

är bekväm

där du går och försöker

hålla dina kroppsdelar

på rätt plats

Begränsningar stramar

åt som en korsett

och du kippar efter andan

Normen förvränger dig

Trycker ihop ditt innanmäte

så att du bara kan andas

med de övre delarna

av dina lungor

Normen är vännen

du tror vill ditt bästa

men egentligen är

en sadist som

manipulerar dig

Normen vet inte ett skit

om livet,

ditt liv

Normen som förtrycker dig

och säger att

du får vara

men om du skall vara sådär,

så får du inte vara här

 

Normen klär dig inte,

klä av dig

och välj något annat

att ha på dig.


Episodiskt minne

Vaknar på fel sida av sängen
och med huvudet i fotänden
Krossar speglar
i hopp om 7 år av lycka
Njuter,
i hela 7 minuter
 
Slaskstorm i 30 m/s
men jag har alltid medvind
vart jag än går
Ni förstår,
det är ju jag som är Zeus
och även Cronus,
som driver klockor medurs
 
Köper svampsoppa på ICA
gjord på Amanita
Tydligen en dödlig svamp,
men fick bara lindrig magkramp
 
Gräver skrattgropar i dina kinder
Du överträffar
alla matchningar på tinder
Tar kort på ditt léende
och sparar i fotografiskt minne
Ville ladda upp på instagram
bara för att andra skulle avundas
och mitt liv uppåt avrundas
 
Hoppfullt hopplösa
romantiker är vi båda två
Bättre än så här kan vi nog inte få
Inte för att vara taskig eller så
 
Hör fel men svarar rätt ändå
Som när någon frågade
om jag är cynisk,
och jag hörde synsk
Svarade att jag nog
är något snarlikt
och konversationen fortsatte
konstigt nog som vanligt
 
Känns som om vi lever innanför
den arktiska cirkeln,
och närmar oss nordpolen
Polarnatt klockan runt
Kan ju inte vara sunt
 
Så jag accelererar partiklar
och låter dem krascha
i atmosfären
Kan skapa norrsken när jag vill,
inte för att göra mig till
Fast vem vill inte imponera,
och för någon vara lite mera
 
God sömn är dyrt nuförtiden,
har inte råd med melatoninen
Köper 10 drömfångare på rea,
och nu kan jag inte reklamera
De är ju alla sönder
för de fångar fel drömmar
i spindelnäten
Lämnar mardröm ouppäten
 
John Blund blir allt bittrare med åren
och kastar sand i mina ögon
tills han tröttnar, men inte jag
Stirrar in i kornigt mörker ännu ett tag
Analog TV-skärm i svartvitt pixelkrig
Intrig
mellan sömn och vakenhet
 
Transmissionen bruten
Ena ögat slutet
Unihemisfärisk sömn
Likt en svävande tornsvala
som sover med en hjärnhalva i taget
Borde vara i REM vid det här laget.

RSS 2.0