Egodelar

Vi erkänner det inte, men vi vill äga varandra
 
Vi vill vara varandras ägodelar
Egodelar
Är det inte det som är vänskap och kärlek,
på gott och ont?
Vänskap och kärlek då det är som bäst, och som värst?
Då det är som vackrast, och som fulast
 
Vackert då vi förtjänat någon,
som vi stoltserar med inför andra
För vi har förtjänat någon annans kärlek,
och vi stoltserar med vår älskvärdhet
Vackert när vi äger varandra lika mycket
och är lika stolta över att ägas av varandra
Vackert då vi delar jämnt
 
Fult då vi inte förtjänar någon
trots att vi tjänar
Och tjänar någon
vi inte har förtjänat
Och förtjänat någon
vi inte vill tjäna
Fult då vi vill äga någon
som inte vill vara våran ägodel
Och då vi vill vara någons ägodel
men de inte vill äga oss
Fult då vi ägs bara för att tjäna annans ego
 
Vi tjänar, förtjänar, förtjänar och tjänar
För att äga varandra
Vi helar våra egon,
genom att äga andras egodelar
Så älskar,
och hatar,
vi varandra.
 
2014-12-18 @ 01:10:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Cogito ergo sum

Jag tänker en tanke
Tänker på mitt tänkande
Varför jag tänker
Hur jag tänker
Vad en tanke är
Hur en tanke ser ut
Hur en tanke känns
och inte känns
Varför tankar känns
Vad som är tankar
Vad som är känslor
Om och när tankar blir känslor
och känslor blir tankar
Hur, när, var
Varför,
tänker jag på tänkandet
Varför kan jag inte tänka
utan att tänka på vad tankarna är,
hur en tanke uppstår,
var en tanke uppstår,
vad en tanke består av
Varför den känns,
varför den känns som den gör
 
Sedan tänker jag på varför jag tänker på att jag tänker.
Och så återgår jag till min ursprungliga tanke.
Den tanke jag tänkte på, innan jag började tänka på hur jag tänkte den.
Så tänker jag, så är jag.
2014-12-16 @ 13:38:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Avkodning

Vårt språk kan för oss tyckas vara en sådan självklarhet,
att vi därför inte ägnar det speciellt mycket reflektion.
 
Tänker ni någonsin på orden vi yttrar, varför vi talar som vi gör, vad vi egentligen uttrycker, varför vi uttrycker det? Konsekvenserna av det? Hur orden överför i språk och förståelse de i hjärnan elektriska impulserna och signalsubstanserna, neuronnätverk emellan? Hur vi med våra ord vidareförmedlar våra inre komplexa biologiska processer till andra hjärnor, och där ger upphov till vidare reaktion?
 
Jag fascineras av ord. Hur de orsakar så varierande reaktioner som separata enheter och som helheter, kombinerade i språkets system. Hur ett ord är så föränderligt, hur det formas efter dess sammanhang, våra personliga erfarenheter och associationer.
 
Jag uppmanar er, tänk på era sagda ord,
och på de ord ni väljer att säga.
Iallafall ibland, för att vi kan.
Reflektera i förhand på ordens potentiella konsekvenser, och i efterhand.
Tänk på orden ni väljer att använda för att nå andra människor, och på hur ni vill nå andra människor.
För ord och språk är oerhört maktfulla verktyg.
Vi har makt att förändra liv, manipulera, förstöra, stärka.
Ord kan skapa kedjereaktioner som slutligen kan ha livsavgörande effekter.
 
För det är tankar vi planterar i andras hjärnor. Tankar vi ger upphov till i andras hjärnor, som förändrar, som påverkar, omformar. En viss kombination av ord, kan i en annan hjärna fungera likt ett virus.
Bokstäver som ordnas i ord, som fungerar som koder, för att sedan transkriberas och translateras till slutlig beteendeförändring.
Som inkodningen och avkodningen av våra gener i vårt DNA.
Så påverkar även ord våra liv.
2014-12-13 @ 12:30:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Heterochromia iridum

Bakom de slutna ögonlocken fanns ett ögonpar med gyllene ringar kring svarta pupiller,
centrerade i isblåa irisar
Ett ögonpar vars regnbågshinnor
skulle skiftat och uppträtt i kända och okända färgkombinationer
i ständigt förändrande melerade mönster
Likt de flyktiga komplexa mönstren i ett kaleidoskåp,
skulle det varit omöjligt att identiskt återskapa dem
och omöjligt att uppfatta dess övergångar.
 
Men ögonen förblev för världen oséende,
och osedda av världen. 
 
Ögonparet, med de gyllene ringarna kring de svarta pupillerna,
centrerade i de isblåa irisarna
Vars färger aldrig fick spela fritt i solljuset
Vars blick aldrig fick möta andras blickar
Ögon som aldrig fick se sin egen sällsynthet.
 
 
 
 
 
 
 
2014-12-06 @ 23:56:24 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Double exposure

 
 
 
 
 
2014-11-08 @ 12:50:10 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Shaped by shadows

 
 
 
2014-09-22 @ 19:37:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


För alla er

För alla er där ute, utanför mig själv. Innanför er själva.
I era tankar. Tankar som frenetiskt och oundvikligt plågar er om den ovissa framtiden som ni ständigt försöker kontrollera, om alla förväntningar och krav att uppfylla, intalar er att ni måste uppfylla.
För alla er i stress, över allt som har med livets plikter att göra. Och inte så mycket med lust att göra.
Studier, bostadsköer, ekonomi, flytt, jobb.
För alla er som är lite handlingsförlamade, följda av en ständigt gnagande oro inombords.
Med en livets manual i handen. För ni har hört att den är livsnödvändig, för överlevnad. Alla har den.
Ingen har skrivit något i den, det finns ingen text, inga anvisningar. Det finns ingenting att läsa, ingen guidning till handling.
Ändå bär ni den med er, ögnar igenom tomma sidor, söker panikartat efter vägledning.
Tills ni inser att ni egentligen vet. Att ni alltid har vetat, det som inte står i tydlig text.
Att ni lever utan anvisningar. Och ständigt överlever.
För alla er som vill välja rätt, leva rätt.
Det är ni som definierar rätt och fel.
Det är ni som är livsmanualer.
2014-08-10 @ 14:54:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Subtlety

 
 
2014-08-05 @ 22:32:00 Permalink foto-porträtt och människor Kommentarer (1) Trackbacks ()


Studentfragment

 
 
 
 
 
 
6 fotografier. Dagen efter min studentdimission. "Studentdimension".
Dussintals gåvor. En del ännu oöppnade. En underbar bok. Bland många. Akrylfärg.
Rosor. Vackert komponerade blombuketter.
En vit mössa rikare. Ett svenskastipendium. Minnen av leende människor. Skratt. Stolthet.
Lyckoönskande kramar. Tyngden av rosor kring halsen. Champagne. "För vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten".
Sång. Vackra gratulationskort.
Vackra människor. Vackra ord. Vackra tankar. Vackra minnen.
 
 
 
2014-06-01 @ 18:21:00 Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()


Version och aversion

De flesta av er är antagligen bekanta med begreppen introversion och extroversion som grundläggande karaktärsdrag. De fungerar som modeller för hur vi personligen uppfattar och interagerar med vår omvärld. Om man är inåtriktad eller utåtriktad, helt enkelt. Det ena utesluter i de flesta fall inte det andra.
Man kan visualisera sig ett spektrum, där polerna är introversion och extroversion. Ju längre mot extremerna man går ju glesare är förekomsten. De flesta befinner sig kring den mittersta delen av spektrumet, vad man kan kalla ambiversion (ambi=båda, både och). De är dock något mera beständiga i det ena draget, men skiftar beroende på omständigheter.
 
I vårt samhälle är det positivt om man naturligt har lättare till de extroverta karaktärsdragen, då de helt klart värderas. Egenskaper som "social","pratglad","framåt" och "effektiv i grupp och samarbete" anses som positiva och uppmuntras inom skolsystemet, arbetet och i sociala sammanhang överlag.
Däremot är "inåtvänd","tystlåten" och "effektiv i självständigt och ensamt arbete" inte lika eftertraktade drag. De är tvärtom, för det mesta negativt laddade i sådana sammanhang.
 
För ett tag sedan läste jag Susan Cains bok "Quiet: The power of introverts in a world that cant stop talking".
Jag rekommenderar den starkt för dig som vill öka din förståelse, för dig själv eller andra, oberoende var i spektrumet du anser dig vara belägen.
I boken hänvisar hon bl.a. till en undersökning som efter observation av extrovert och introvert beteende i djurriket bevisar att nästan undantagsfritt representeras ca 20% av populationerna av introverta karaktärsdrag, och motsvarande 80% uppvisar extroversion.
 
Jag kom där närmare ett svar på en fråga jag länge ställt mig själv.
Nämligen varför introversion inte är utgallrad av evolutionen? Vad utgör egenskapen för fördel i fråga om överlevnad?
Som förklaring till denna beständiga 20% av introversion bland flockdjur antogs bl.a. att de mera försiktiga, avvaktande djuren, högkänsliga för omgivningens stimuli, fungerar som en säkerhet för resten av gruppen.
De reagerar fortare på närmande fara och bidrar så till flockens överlevnad i stort.
Men rovdjur utgör här ingen fara för oss, och vi lever inte i samma utsträckning som flockdjur.
 
Det betonas relativt starkt att introversion inte är en styrka, inte en fördel för framgång.
Det är "fel" att vara tyst, blyg och hålla sig i periferin. Du är "fel" så.
Det är ett beteende som vill ses förändrat totalt under uppväxten för att möta det mera ideala, istället för att uppmuntra till egen insikt till utveckling och anpassning. Man känner sig tvungen att så drastiskt som möjligt förändras ifrån sig själv. Och det funkar inte i längden. Alltså att totalt försöka ersätta de mest basala dragen hos sig själv med något annat. För att som en starkt introvert person tvinga sig att leva ett extrovert liv är inte hållbart, det ger upphov till psykisk smärta och olycka.
 
Och jag vet, vi är minoriteten. Och jag är väl medveten om fördelarna och nödvändigheten med anpassning. Alla måste vi emellanåt för vår egen skull anpassa oss till omgivningens krav för att bemötas med acceptans, och uppskattning. Vi känner att vi snarare har vunnit än förlorat något.
Men offrar vi oss själva, kan vinsten aldrig kompensera på lång sikt.
 
Som introvert i en extrovert värld kan man sträva efter förändring i oändlighet, utan att någonsin känna sig bekväm. Man kan låta sig omformas skoningslöst av omgivningen.
Eller så kan man acceptera sin egen sanning och sträva efter att använda de egenskaper som uppfattas som "svagheter" som ens mest tydliga styrkor utåt.
"Tystlåten" blir till "bra lyssnare" och "förstående". "Ensam" blir till "självständig" och "självsäker". "Känslig" blir till en sällsam förmåga till empati.
För djup introspektion är något som är utmärkande för de introverta, och med den förmågan kan de hitta balans i sin utveckling, i sitt självförverkligande. Hitta balans i förhållandet mellan sig själv och sin omgivning.
Smutskasta inte något som kunde blivit så utmärkande vackert för just dig.
 
Det är så många fördelar samhället går miste om i sin begäran av total omvändning av de introverta.
De är i behov, precis som de extroverta, av en tillåtande omgivning för att utforska sin potential.
De skall inte behöva inhibera sig själva. För de är inte "fel". De är absolut "rätt" när de får den frihet de behöver till att blomma. Då tillför de samhället många fördelar, precis som alla andra.
 
Oavsett vilken version du är, skall du inte mötas med aversion.
Tack för mig!
2014-05-04 @ 21:07:00 Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()


Perception

 
 
 
 
 
 
 
2014-03-14 @ 21:56:37 Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()


Enigma

Jag somnade in i verkligheten,
för att vakna upp i en dröm
som är lika mycket verklighet
trots irrationaliteten, surrealiteten,
bisarrheten.
Jag somnar in i drömmens verklighet,
för att vakna upp i en dröm
som är lika mycket verklighet
trots rationaliteten, förutsägbarheten,
lagbundenheten.
Jag vaknar upp från drömmen i drömmen.
Så absurd och overklig tycks drömmens realitet.
Jag vaknar upp än en gång,
ser och känner min omgivning och min kropp, verkligheten?
Så absurd och overklig tycks drömmens realitet.
Tills jag somnar in. Och vaknar.
 
2014-03-11 @ 21:21:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Tidlös tid

Tiden är ett konstigt fenomen. Sekunderna, minuterna, timmarna mäter förändringarna, organiserar och strukturerar våra liv framtill att vår egen tid är slut. Tiden ger oss nya möjligheter och val, tiden ger oss mening, tiden ger oss hopp, såväl som den även ingiver ångest. Man önskar tiden kunde gå fortare, att tiden kunde stanna för att ge oss mer tid. Vi önskar att tiden gör oss rikare, mera erfarna, men inte gamla. Men vad kan vi göra med tiden, annat än att acceptera den med dess förändringar och inte låta den förgöra oss, utan tvärtom. Jag har funderingar och kände för att skriva ner lite här, kanske jag fortsätter med det. Kanske det är åldersnojja jag har då jag om 93 dagar fyller 18?
2013-06-24 @ 13:26:40 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Nytt år utan löften

Det har ju gått och blivit 2013 och ännu inte mycket uppdatering på den här bloggfronten. Har fullt upp i livet och tyvärr prioriteras inte bloggen så värst högt. Men känner nu ändå för att i alla fall skriva lite emellanåt. Känner så justnu. Inga löften. Men lagom höga förhoppningar!
2013-01-24 @ 22:04:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Keep it classy

 
 
 
2012-11-21 @ 18:01:09 Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()


RSS 2.0
Följ min blogg med Bloglovin