Ny blogg

Har bytt bloggportal! Nu hittas jag på http://nouw.com/momentscaptured.
 
2017-01-16 @ 12:37:59 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Mosaic

2017-01-06 @ 16:01:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Runner's high

Spring, spring

Snabbare,

så du inte

tappar balansen

Accelerera

och fall

uppåt

Himlen exploderar

i vitt magnesium

och du räknar

sekunderna

mellan

ljus och ljud

1, 2, 3

340, 680, 1020

meter

och marken vibrerar

under dina bara fötter

1 km

ifrån stormens öga,

och du springer

in i dess synfält

Undertryck i öronen

och du hör

dova hjärtslag

Känner hur

hjärtat

kontraherar,

expanderar

och blir större

för varje

andetag

Dyker genom lager

av vattenytor

och du är tyngdlös

Kroppen

graviterar in mot

sig själv

och du svävar

i fosterställning

i gränslös rymd

och upphävd tid

Ett land utan gränser,

ett drömlandskap

där Morpheus,

drömmarnas gud,

härskar

och morfin

och endorfin

cirkulerar

i blodkärlen

Det är ingen

destination

men det är

smärtstillande

och du skrattar

Eufori,

tills vertigo

och syrgasförgiftning

Glöm inte balansen

Du har en balans

att hålla

Så spring, spring,

men deaccelerera

och håll fötterna

på marken. 

2016-12-30 @ 18:41:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Konsten att odla en narciss

Din hud,

svagt sur

till pH 7

Planterar rabatter

i skuggorna

av dina ögonfransar,

där allt ljus

reflekterar dig

i ett hav som

aldrig stormar

Stilla havet,

spegelblankt

Det världshav,

där dina tårkanaler

mynnar ut

och du slår rot

i din egen famn

Gror ur gudomlighet

skapad i din egen

avbild,

ditt blod ditt vin

din kropp ditt bröd

Berusad,

beroende,

bunden,

av kärlek

från första till sista

ögonkastet

Ditt ego,

intravenöst,

din drog,

för du är kärleken

Blindhet

och självpollinerande

narcissism,

bieffekter

Din skönhet

din skörhet,

söt som nektar

och du kysser

dina egna läppar

Sår ord bland

dina smaklökar

för att svära

evig kärlek

till dig själv

i nöd och lust

och besvara den,

med spegeln som

vittne

Du blommar ut

i buketter av

självgodhet,

som du säljer

till de som

vissnar av

undernäring

och betalar

i medberoende

Trädgårdsmästare

i Egots odödliga lustgård,

mästare

i självkärlekens

botanik

Ditt liv,

en grogrund

för allt liv.

2016-12-27 @ 19:56:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Normen klär dig inte

Tiden driver med dig

och livet väljer åt dig

när du inte väljer själv

Bättre

att välja fel

än att inte välja alls

Bättre

att bli tillfälligt olycklig

än kroniskt olycklig

För du vet,

du blir aldrig någon

om du inte lever aktivt

och du blir aldrig som du vill

om du aldrig väljer själv

Det kan aldrig kännas riktigt rätt

om det aldrig känts fel

Välj fel

så kanske det blir rätt

För du ser dig själv i spegeln

och du ser sned ut

som om ena ansiktshalvan

glidit ner något

relativt den andra,

och ena ögat lagt sig vertikalt

Du måste gå försiktigt

så att det inte trillar av

Du är lite kantig

Kubistisk

Picassos nya mästerverk

Du liknar normen

Lika fyrkantig,

lika ful

En vandrande

gigantisk karikatyr

av dig själv

OBEKVÄM

och ändå tittar alla på dig

som om du vore normal?

Som om du faktiskt

är bekväm

där du går och försöker

hålla dina kroppsdelar

på rätt plats

Begränsningar stramar

åt som en korsett

och du kippar efter andan

Normen förvränger dig

Trycker ihop ditt innanmäte

så att du bara kan andas

med de övre delarna

av dina lungor

Normen är vännen

du tror vill ditt bästa

men egentligen är

en sadist som

manipulerar dig

Normen vet inte ett skit

om livet,

ditt liv

Normen som förtrycker dig

och säger att

du får vara

men om du skall vara sådär,

så får du inte vara här

 

Normen klär dig inte,

klä av dig

och välj något annat

att ha på dig.

2016-12-09 @ 14:50:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Episodiskt minne

Vaknar på fel sida av sängen
och med huvudet i fotänden
Krossar speglar
i hopp om 7 år av lycka
Njuter,
i hela 7 minuter
 
Slaskstorm i 30 m/s
men jag har alltid medvind
vart jag än går
Ni förstår,
det är ju jag som är Zeus
och även Cronus,
som driver klockor medurs
 
Köper svampsoppa på ICA
gjord på Amanita
Tydligen en dödlig svamp,
men fick bara lindrig magkramp
 
Gräver skrattgropar i dina kinder
Du överträffar
alla matchningar på tinder
Tar kort på ditt léende
och sparar i fotografiskt minne
Ville ladda upp på instagram
bara för att andra skulle avundas
och mitt liv uppåt avrundas
 
Hoppfullt hopplösa
romantiker är vi båda två
Bättre än så här kan vi nog inte få
Inte för att vara taskig eller så
 
Hör fel men svarar rätt ändå
Som när någon frågade
om jag är cynisk,
och jag hörde synsk
Svarade att jag nog
är något snarlikt
och konversationen fortsatte
konstigt nog som vanligt
 
Känns som om vi lever innanför
den arktiska cirkeln,
och närmar oss nordpolen
Polarnatt klockan runt
Kan ju inte vara sunt
 
Så jag accelererar partiklar
och låter dem krascha
i atmosfären
Kan skapa norrsken när jag vill,
inte för att göra mig till
Fast vem vill inte imponera,
och för någon vara lite mera
 
God sömn är dyrt nuförtiden,
har inte råd med melatoninen
Köper 10 drömfångare på rea,
och nu kan jag inte reklamera
De är ju alla sönder
för de fångar fel drömmar
i spindelnäten
Lämnar mardröm ouppäten
 
John Blund blir allt bittrare med åren
och kastar sand i mina ögon
tills han tröttnar, men inte jag
Stirrar in i kornigt mörker ännu ett tag
Analog TV-skärm i svartvitt pixelkrig
Intrig
mellan sömn och vakenhet
 
Transmissionen bruten
Ena ögat slutet
Unihemisfärisk sömn
Likt en svävande tornsvala
som sover med en hjärnhalva i taget
Borde vara i REM vid det här laget.
2016-12-07 @ 15:00:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Avigsidan ut

Snoozar genom natten

i intervaller på 5 minuter

72 billarm skjuter

Ny dag nya omöjligheter

Glömde framme etern

Exploderande peroxider

    men man väljer sina strider

Kläcker idéer som ägg

och äter pannkakor till fru-kost

med smak av teflon och rost

brygger kaffe med sprit

för vattnet är slut

hur står du ut 

Aviga sockor, en vit en svart en randig

Spräcker timglas och mattan blir sandig

Lever bland smältande klockor

i en tavla av Dalí

och skriver mentala brev

i slarvig kalligrafi

Torrschamponerar allt smutsigt

och borstar tänderna med tvål

Sminkar ena ögat med kol

Ögondroppar av belladonna-

atropin dilaterar pupiller-

Mörk disney thriller

och spegeln säger

du fagrast i landet är

Till och med Narcissus vore kär

för vem skulle tacka nej

till 50 nyanser av dig

Knyter ihop skorna

och hoppar över dagen

Säger du har ont i magen

Vrider nycklar åt fel håll

Försöker följa uppförandeprotokoll

Cyklar med urhoppad kedja

Som spinning,

du kommer ingenstans

men det är ju ett sätt att motionera

Musik i ena örat

Matematik i det andra

vad vill du höra

Skrattar åt Schopenhauer

ni är ungefär lika roliga

och han ger de bästa relationsrådena

Dina plastblommor har vissnat

eller är det meningen

att de ska se ut sådär

Du skulle vara här

Diskuterar genetisk determinism

med Darwin över billig öl

för han är snål,

eller tål 

inte så mycket alkohol

Jag skulle kalla det dålig fitness
 
Survival of the sickest

Köper extrastark sås

till falafeln och kryddar

med mera capsaisin

Botar smärta med pin,

man vill ju vara fin

Glömmer att sätta på väckarklockan

och sover som Törnrosa

i kryosömn

i 100 år

och då du vaknar,

ett evigt liv, jag lovar,

att du får.
2016-11-29 @ 21:32:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Från botten av min hjärna

Jag säger att
jag inte minns namn
men alltid ansikten,
och du ser obekväm ut
Kanske du undrar
hur jag minns
ditt ansikte,
fast troligen inte
Jag förbryllas ibland
över hur människor vet
att jag är jag
på långt håll, från olika vinklar 
Människor man minns
att man sett
någongång
men aldrig pratat med
Vad är det
människor känner igen 
undrar jag, 
men säger inte högt,
och jag tänker på de
som är ansiktsblinda,
prosopagnosi,
en diagnos
där du ibland inte ens
kan känna igen 
ditt eget ansikte
tänk,
bara en malfunktion
i ett hjärnområde,
och du vet,
mina hjärnområden
är bra på att minnas
vad de heter,
Fusiforma gyrus
Ingen aktivering,
ingen ansiktsigenkänning
Och jag vet att
högra fusiforma gyrus
är mer aktivt
vid igenkänning 
av bekanta ansikten
Jag ville säga,
romantisk som jag är,
att jag är tacksam 
från botten av min hjärna
för att jag kan minnas ditt ansikte.
 
2016-11-28 @ 09:34:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


2 för 1

Alla sitter med någon,
förutom jag,
eller klart jag sitter med någon,
det ser bara inte ut som det
på samma sätt som det ser ut för andra
Ingen sitter på stolen mittemot mig,
eller på stolen bredvid mig
Jag slänger upp fötterna på stolen mittemot mig,
lägger armen om stolen bredvid mig
Jag behöver eget utrymme,
utrymme för 3 pers,
minst,
så jag säger att stolarna är upptagna
när någon kommer och frågar om de är lediga,
och jag skrattar för mig själv,
sitter och ler som om jag log mot någon
och någon ler tillbaks,
jag undrar vad de ser
Ordlös mänsklig kommunikation
är svår att beskriva i ord
Jag är så jäkla bra tänker jag,
Mitt ego behöver en fjärde stol
och jag är bäst i rummet,
även om jag inte känner någon
Men det är ju lite det som är grejen ni vet,
att jämföra sig med människor man inte känner,
att hitta på människors livshistorier
så som det passar sig i stunden,
baserat på så lite sann fakta som möjligt
och så mycket generaliseringar
och stereotypier som möjligt,
så att man kan må lite bättre,
för såklart,
för att må bättre så måste någon ha det sämre,
eller?
Kanske inte,
hursomhelst så ger det en frihet
att känna sig bäst på vad man vill för en stund,
för alla är sämre så vitt man hittat på och därmed vet
Jag tänker att jag är bäst på att vara ensam
och bäst på att vara jobbig på ett så subtilt
och hårfint sätt
att människor inte ens vet
vad de plötsligt är så irriterade över,
och irritationen går ut över oskyldiga människor
Jag är bra på att starta kontrollerade kedjereaktioner
som slutar precis där jag vill att de skall sluta
Jag är en mästare på passiv observation
Jag är bäst på 
att ge mig själv självironiska komplimanger
Bäst på
att skriva ned triviala livsepisoder
och inre monologer på vers
med för många radbyten,
och sen tvinga andra att läsa
Jag ger mig en eloge,
en stående ovation
och människor tittar på mig,
kanske för att jag tittar på dem,
tänker jag
Kanske de undrar
om jag väntar på någon,
eller,
vad gör jag där egenligen
med ett glas bittert rosévin i var sin hand
2 glas, 1 person, 4 platser,
Jag är en sån som aldrig är punktlig
men aldrig är sen
för jag är en sån som kommer för tidigt
utan att någon märker
Jag är en sån som bryr mig om vad människor tycker,
lika mycket 
som de som säger
att de inte bryr sig om vad människor tycker
Jag var 10 minuter tidig
10 minuter passerar,
2 vinglas tommare,
eller fullare
Min vän är punktlig ni förstår,
vännen jag väntade på
2 glas, 2 personer, 2 platser
och det ser jämnt ut, det ser bra ut
2 för 2.
Vad är du bäst på?
2016-11-27 @ 15:12:00 Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()


Bits&Bytes&Pieces

Caught up
in pixel puzzels
Putting together
taking apart
Adding and subtracting
Recreating 
Reconstructing

Rearranging
Digit dreams
clouds of memories
Immortals
for data never dies
Loading...
High resolution lies

Upload

Download

software

soulware

Save

Delete

Swipe
Rejection
Next
Soulmate matrix match

Ego boost in binary

Connection lost
Connecting...
Dots

Algorithm labyrinths
Mazes for the masses
A node
in a social network
A stranger separated
by hardly six degrees

Wifi hifi lowfi
Password
incorrect
Locked outside
No key
no clue
Where are you
On the screen
Among electron beams
Blue and red and green

Found the missing

puzzle piece

Life complete

Retreat.

Repeat.

2016-10-12 @ 22:28:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Onomatopoesi

Klick, klick, klick.

Klickande käke.

Rasslande nycklar av ben.

Lås, öppna, lås, öppna, lås.

Klick.

Tystnad, mörker.

Blink, blink. Klick, klick.

Klickande ögonlock.

Dunk, dunk.

Pumpande hjärtats puls.

Sch, sch. Surr, surr.

Vind i mina inneröron.

Elektricitet i min hjärna.

Kluck, kluck, kluck.

Jag sväljer hav.

Klick, klick, klick,

klickar min käke. 

2015-08-22 @ 12:54:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Vertigo

Vertigo /ˈvɜrtɨɡoʊ/, is when a person feels like they are moving when they are not. Often it feels like a spinning or swaying movement, a sensation of whirling and loss of balance. Vertigo is from the Latin word vertō which means "a whirling or spinning movement".
 
 
 
 
 
 
 
 
2015-08-09 @ 17:15:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Chronostasis

Tid förlorad mellan snabba ögonrörelser fylls i vid nästa fokus
och sekundvisaren svävar för länge
 
Tid förlorad mellan barndomsminnen fylls i med nya erfarenheter
och barndomen blir en konfabulation
 
Tid förlorad mellan förhastade beslut fylls i med rättfärdiganden
och verkligheten manipuleras därefter
 
Tid förlorad mellan plötsliga händelser fylls av de händelserna
och vi överskattar förutsägbarheten
 
Tid förloras vår uppmärksamhet men vi förlorar aldrig tiden
Allt bevaras, om än i annan form.
 
 
2015-06-26 @ 20:21:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Jag väljer att dela

Jag är så trött på att i vardagligt tal höra hur psykisk ohälsa bagatelliseras.
Någon påpekar högt i offentligheten hur OCD någon är, eller de själva är, för att de ordnar sina pennor i färgschema eller material på sina arbetsbänkar i kategorier. Vädret är bipolärt, någon är schizofren eller borderline för att de beter sig motsägelsefullt och skiftar mellan olika humör, någon skämtar om att de har PTSD efter all sista-minuten-panik de hade innan en deadline.
Allt detta förvärrar redan djupt rotad stigmatisering av de som faktiskt är drabbade.
 
På samma sätt som det inte är speciellt roligt att höra andra skämta lättvindigt om cancer, diabetes, reumatism, eller AIDS för de som vet vad de sjukdomarna innebär, så är det inte heller underhållande att höra någon dra t.ex. OCD-skämt när man faktiskt lidit/lider av tvångstankar och kompulsioner. Vi skämtar inte om cancer och vi skämtar inte om autoimmuna sjukdomar och virussjukdomar, för vi vet att de orsakar svåra hälsoproblem och att de involverar dödsrisk.
 
De psykiska sjukdomarna anses fortfarande av många som "självinducerade" sjukdomar.
Därmed alla kommentarer; "Men ryck upp dig", "Det är inte så farligt som du tror", "Men du ser ju inte sjuk ut" och "Tänk positiva tankar!". 
 
Trots att forskningen på området gjort framsteg och man med hjälp av modern medicinsk teknik lyckats påvisa fysiologiska orsakssamband samt ärftliga komponenter, och nya effektivare behandlingsmetoder därmed kunnat utvecklas, är kunskapen ännu mycket begränsad gällande dessa sjukdomar och därmed den allmänna förståelsen kring dem. Det är alltså många olika faktorer i samspel som bidrar till en ökad risk för att drabbas. Det handlar om neurologi, fysiologi, biologi och genetik i interaktion med sociologi, kultur och omgivning.
Och hjärnan är ju ännu i stort ett mysterium för vetenskapen.
Det kallas inte "The hard problem of consciousness" för ingenting.
Det är nödvändigt för oss att bryta ned kroppen i mindre enheter för att studera olika mekanismer, men vi får inte glömma att de är förenklade modeller av en större helhet, och att ingenting egentligen är helt isolerat och opåverkbart av allting annat.
 
Jag har själv haft tvångssyndrom samt lyckats ta mig ur mycket svår Anorexia Nervosa.
Anorexia Nervosa är intressant vad gäller vårt uppdelande av sjukdomar i fysiska och psykiska, då den klassas som en psykosomatisk sjukdom.
Och den är ett exemplariskt exempel på hur kroppen fungerar som en komplex helhet.
Då jag var som värst, psykotisk och inte klarade av att dricka vatten på grund av sådan ångest för att tillföra min kropp någonting externt, motarbetade min kropp verkligen sin egen existens.
Det var, och är, oerhört obehagligt. Jag hade dödsångest för det enda som skulle hålla mig vid liv.
Ca. 1 % av befolkningen drabbas av Anorexia Nervosa, majoriteten kvinnor.
Dödsrisken till följd av komplikationer är ca. 12 gånger större än vid andra psykiska sjukdomar och självmordsrisken ca. 56 gånger den förväntade. Obehandlad sjukdom leder till döden.
Det är inget man vill orsaka sig själv, det är inget man vill skämta om, det är inget att bagatellisera.
 
När jag var 13 år kunde jag inte gå på spruckna trottoarplattor, jag var tvungen att springa uppför trapporna i trapphuset för att hinna till min lägenhetsdörr innan ytterdörren på bottenvåningen slog fast, jag kunde inte tillåta mig att somna om jag inte gjorde vissa kroppsrörelser innan jag lade mig i en viss position i min säng, jag kunde inte placera mina skor på skohyllan innan jag bytt plats på dem 4 gånger och kunde inte borsta tänderna utan att spotta ett visst antal gånger, skölja munnen ett visst antal gånger och sedan tvätta tandborsten ett visst antal gånger. Det blev så allvarligt att det mesta jag gjorde i min vardag dominerades av sådana här ritualer, vissa mer diskreta än andra.
Om jag inte utförde dessa handlingar skulle jag drabbas av all möjlig olycka och katastrof. Eller snarare intalade jag mig själv att sannolikheten, för att olika fenomen skulle ske som var utom min kontroll, skulle öka dramatiskt. Min familj skulle skadas, en vän drabbas av en dödlig sjukdom, jag skulle misslyckas med något, lägenheten skulle brinna upp då jag var den sista som for hemifrån eller någon skulle göra inbrott under natten då jag sov. Tillslut gick allt detta ut över mina matvanor och jag kunde inte heller längre äta normalt. 
Allt kulminerade sedan i diagnosen Anorexia Nervosa.
 
Jag är nu glad att kunna konstatera att jag är frisk från Anorexin sedan ca. 4 år och inte längre lider av tvångssyndrom. Mina framtidsutsikter var inte goda, och tillfrisknaden var tuff. Men jag är nu 19 år, studerar vid universitet och har framtidsvisioner. Orsakerna till att jag drabbades finns delvis kvar, och jag får återkommande depressioner. Jag är inte medveten om alla orsaker, men upplever mycket väl effekterna.
Det hjälper mig att försöka förstå hur en kropp fungerar samt att följa forskningen kring psykiska sjukdomar.
För i vetenskapen är vi alla bara människor, med 99,5 % identiskt DNA. Och våra olikheter handlar om olikheter i genuttryck och DNA-sekvenser. Naturen är neutral, ingenting finns i syfte att vara mer defekt än någonting annat och ingenting finns i syfte att skapa ojämlikhet. Det är vi människor som kategoriserar.
 
Denna förståelsen har lett till att jag inte stigmatiserar mig själv, inte skäms och inte missförstår mig själv i lika hög grad, och jag tillåter mig att må dåligt precis som jag tillåter mig att må bra. För de är lika naturliga reaktioner för min kropp. Men jag vet att depressionen kan utgöra ett hinder i min vardag och därför är det viktigt att jag kan hantera dessa perioder. Och det är definitivt lättare att hantera när det finns stöd och förståelse bland medmänniskor, och man slipper förlöjliganden och ignorans.
 
2015-05-16 @ 16:24:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


The Big Crunch

Vi blundar
och världen kollapsar
Fälls in
mot singularitet
Dåtid blir nutid
Dåtid blir framtid
Verkan föregår orsak
 
Framtiden är våra minnen
Vi har inget mer än våra minnen
de är allt vi någonsin levt
och kommer att leva
 
Vår födsel blir vår död
Inget kan längre bildas,
bara tillbakabildas
Inget kan längre berättas,
bara återberättas
Inget kan längre upplevas,
bara återupplevas
 
Det vi någon gång förlorat finner vi igen
men vi har det bara tills vi inte hade det
Det vi en gång älskat älskar vi igen
men bara tills vi inte längre visste
att det var något vi kom att älska
Allt som var något blir inget
Alla som var någon blir ingen
 
Men det vet vi inte,
för vi har sedan länge blundat och glömt
Vi vet allt mindre nu, ju längre vi lever
Vi kan inte sakna,
och vi kan inte sörja,
något vi inte vet att existerade.
 
 
2015-01-27 @ 19:15:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kontakt: saga.holmstrom95@hotmail.se
RSS 2.0
Följ min blogg med Bloglovin