Avigsidan ut

Snoozar genom natten

i intervaller på 5 minuter

72 billarm skjuter

Ny dag nya omöjligheter

Glömde framme etern

Exploderande peroxider

    men man väljer sina strider

Kläcker idéer som ägg

och äter pannkakor till fru-kost

med smak av teflon och rost

brygger kaffe med sprit

för vattnet är slut

hur står du ut 

Aviga sockor, en vit en svart en randig

Spräcker timglas och mattan blir sandig

Lever bland smältande klockor

i en tavla av Dalí

och skriver mentala brev

i slarvig kalligrafi

Torrschamponerar allt smutsigt

och borstar tänderna med tvål

Sminkar ena ögat med kol

Ögondroppar av belladonna-

atropin dilaterar pupiller-

Mörk disney thriller

och spegeln säger

du fagrast i landet är

Till och med Narcissus vore kär

för vem skulle tacka nej

till 50 nyanser av dig

Knyter ihop skorna

och hoppar över dagen

Säger du har ont i magen

Vrider nycklar åt fel håll

Försöker följa uppförandeprotokoll

Cyklar med urhoppad kedja

Som spinning,

du kommer ingenstans

men det är ju ett sätt att motionera

Musik i ena örat

Matematik i det andra

vad vill du höra

Skrattar åt Schopenhauer

ni är ungefär lika roliga

och han ger de bästa relationsrådena

Dina plastblommor har vissnat

eller är det meningen

att de ska se ut sådär

Du skulle vara här

Diskuterar genetisk determinism

med Darwin över billig öl

för han är snål,

eller tål 

inte så mycket alkohol

Jag skulle kalla det dålig fitness
 
Survival of the sickest

Köper extrastark sås

till falafeln och kryddar

med mera capsaisin

Botar smärta med pin,

man vill ju vara fin

Glömmer att sätta på väckarklockan

och sover som Törnrosa

i kryosömn

i 100 år

och då du vaknar,

ett evigt liv, jag lovar,

att du får.
2016-11-29 @ 21:32:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Från botten av min hjärna

Jag säger att
jag inte minns namn
men alltid ansikten,
och du ser obekväm ut
Kanske du undrar
hur jag minns
ditt ansikte,
fast troligen inte
Jag förbryllas ibland
över hur människor vet
att jag är jag
på långt håll, från olika vinklar 
Människor man minns
att man sett
någongång
men aldrig pratat med
Vad är det
människor känner igen 
undrar jag, 
men säger inte högt,
och jag tänker på de
som är ansiktsblinda,
prosopagnosi,
en diagnos
där du ibland inte ens
kan känna igen 
ditt eget ansikte
tänk,
bara en malfunktion
i ett hjärnområde,
och du vet,
mina hjärnområden
är bra på att minnas
vad de heter,
Fusiforma gyrus
Ingen aktivering,
ingen ansiktsigenkänning
Och jag vet att
högra fusiforma gyrus
är mer aktivt
vid igenkänning 
av bekanta ansikten
Jag ville säga,
romantisk som jag är,
att jag är tacksam 
från botten av min hjärna
för att jag kan minnas ditt ansikte.
 
2016-11-28 @ 09:34:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


2 för 1

Alla sitter med någon,
förutom jag,
eller klart jag sitter med någon,
det ser bara inte ut som det
på samma sätt som det ser ut för andra
Ingen sitter på stolen mittemot mig,
eller på stolen bredvid mig
Jag slänger upp fötterna på stolen mittemot mig,
lägger armen om stolen bredvid mig
Jag behöver eget utrymme,
utrymme för 3 pers,
minst,
så jag säger att stolarna är upptagna
när någon kommer och frågar om de är lediga,
och jag skrattar för mig själv,
sitter och ler som om jag log mot någon
och någon ler tillbaks,
jag undrar vad de ser
Ordlös mänsklig kommunikation
är svår att beskriva i ord
Jag är så jäkla bra tänker jag,
Mitt ego behöver en fjärde stol
och jag är bäst i rummet,
även om jag inte känner någon
Men det är ju lite det som är grejen ni vet,
att jämföra sig med människor man inte känner,
att hitta på människors livshistorier
så som det passar sig i stunden,
baserat på så lite sann fakta som möjligt
och så mycket generaliseringar
och stereotypier som möjligt,
så att man kan må lite bättre,
för såklart,
för att må bättre så måste någon ha det sämre,
eller?
Kanske inte,
hursomhelst så ger det en frihet
att känna sig bäst på vad man vill för en stund,
för alla är sämre så vitt man hittat på och därmed vet
Jag tänker att jag är bäst på att vara ensam
och bäst på att vara jobbig på ett så subtilt
och hårfint sätt
att människor inte ens vet
vad de plötsligt är så irriterade över,
och irritationen går ut över oskyldiga människor
Jag är bra på att starta kontrollerade kedjereaktioner
som slutar precis där jag vill att de skall sluta
Jag är en mästare på passiv observation
Jag är bäst på 
att ge mig själv självironiska komplimanger
Bäst på
att skriva ned triviala livsepisoder
och inre monologer på vers
med för många radbyten,
och sen tvinga andra att läsa
Jag ger mig en eloge,
en stående ovation
och människor tittar på mig,
kanske för att jag tittar på dem,
tänker jag
Kanske de undrar
om jag väntar på någon,
eller,
vad gör jag där egenligen
med ett glas bittert rosévin i var sin hand
2 glas, 1 person, 4 platser,
Jag är en sån som aldrig är punktlig
men aldrig är sen
för jag är en sån som kommer för tidigt
utan att någon märker
Jag är en sån som bryr mig om vad människor tycker,
lika mycket 
som de som säger
att de inte bryr sig om vad människor tycker
Jag var 10 minuter tidig
10 minuter passerar,
2 vinglas tommare,
eller fullare
Min vän är punktlig ni förstår,
vännen jag väntade på
2 glas, 2 personer, 2 platser
och det ser jämnt ut, det ser bra ut
2 för 2.
Vad är du bäst på?
2016-11-27 @ 15:12:00 Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()


Bits&Bytes&Pieces

Caught up
in pixel puzzels
Putting together
taking apart
Adding and subtracting
Recreating 
Reconstructing

Rearranging
Digit dreams
clouds of memories
Immortals
for data never dies
Loading...
High resolution lies

Upload

Download

software

soulware

Save

Delete

Swipe
Rejection
Next
Soulmate matrix match

Ego boost in binary

Connection lost
Connecting...
Dots

Algorithm labyrinths
Mazes for the masses
A node
in a social network
A stranger separated
by hardly six degrees

Wifi hifi lowfi
Password
incorrect
Locked outside
No key
no clue
Where are you
On the screen
Among electron beams
Blue and red and green

Found the missing

puzzle piece

Life complete

Retreat.

Repeat.

2016-10-12 @ 22:28:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Balancing act

Cold fingers
black,
warm coffee
pale skin
longing to be touched
by warm hands
kissed by warm lips
 
Faces shadowed by insomnia
leaves crumbling,
rusting
fighting in the dark
in violent winds of
whirling blood red leaves
till they all fall
all defeated
to be replaced
 
Wrapped up in spacetime 
running in endless circles
of destruction and creation
all in silence
constant change
a quiet flow
ripping apart
or bringing together
healing no wounds by itself
still,
there is comfort in paradoxes
living
breathing
paradoxes
 
And the silence
screams of your absence
the cold
the loss of warm blood
your absence
smothered by obsessiveness
stifled by desperateness
suffocated by love
 
The flushed cheeks
the vibrant smile
the eyes wide open
thoughts racing
the warmth
the brightness
the completeness
the pulse
the rhytm
something's missing in the mirror
someone's gone invisible
 
Stripped down to bare bones
with only memories of feelings
of liveliness
echoing laughs
hunting you down
stabbed in the back
by the one who was supposed to protect you
from someone else's stabbing
fighting love with hate
and fighting hate with love
cold with warmth
warmth with cold
paleness with color
colorfulness with paleness
silence with sound
and sound with silence
 
All the same,
just different.
 
2016-10-11 @ 09:49:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Bpm

Vårt nervsystem i annans händer
och vi dansar från nervtrådar
Sköra marionetter
i trassliga maktspel
med liv som insats
Felsteg strålar smärta
och vi betingas
genom undvikandet
av smärtan
till lydnad
för vårt eget bästa
eller för någon annans?
Våra hjärtan
synkroniserade metronomer
tills någons slår ur takt
och vi dansar inte längre.
2016-09-13 @ 18:42:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Onomatopoesi

Klick, klick, klick.

Klickande käke.

Rasslande nycklar av ben.

Lås, öppna, lås, öppna, lås.

Klick.

Tystnad, mörker.

Blink, blink. Klick, klick.

Klickande ögonlock.

Dunk, dunk.

Pumpande hjärtats puls.

Sch, sch. Surr, surr.

Vind i mina inneröron.

Elektricitet i min hjärna.

Kluck, kluck, kluck.

Jag sväljer hav.

Klick, klick, klick,

klickar min käke. 

2015-08-22 @ 12:54:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Vertigo

Vertigo /ˈvɜrtɨɡoʊ/, is when a person feels like they are moving when they are not. Often it feels like a spinning or swaying movement, a sensation of whirling and loss of balance. Vertigo is from the Latin word vertō which means "a whirling or spinning movement".
 
 
 
 
 
 
 
 
2015-08-09 @ 17:15:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Chronostasis

Tid förlorad mellan snabba ögonrörelser fylls i vid nästa fokus
och sekundvisaren svävar för länge
 
Tid förlorad mellan barndomsminnen fylls i med nya erfarenheter
och barndomen blir en konfabulation
 
Tid förlorad mellan förhastade beslut fylls i med rättfärdiganden
och verkligheten manipuleras därefter
 
Tid förlorad mellan plötsliga händelser fylls av de händelserna
och vi överskattar förutsägbarheten
 
Tid förloras vår uppmärksamhet men vi förlorar aldrig tiden
Allt bevaras, om än i annan form.
 
 
2015-06-26 @ 20:21:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Jag väljer att dela

Jag är så trött på att i vardagligt tal höra hur psykisk ohälsa bagatelliseras.
Någon påpekar högt i offentligheten hur OCD någon är, eller de själva är, för att de ordnar sina pennor i färgschema eller material på sina arbetsbänkar i kategorier. Vädret är bipolärt, någon är schizofren eller borderline för att de beter sig motsägelsefullt och skiftar mellan olika humör, någon skämtar om att de har PTSD efter all sista-minuten-panik de hade innan en deadline.
Allt detta förvärrar redan djupt rotad stigmatisering av de som faktiskt är drabbade.
 
På samma sätt som det inte är speciellt roligt att höra andra skämta lättvindigt om cancer, diabetes, reumatism, eller AIDS för de som vet vad de sjukdomarna innebär, så är det inte heller underhållande att höra någon dra t.ex. OCD-skämt när man faktiskt lidit/lider av tvångstankar och kompulsioner. Vi skämtar inte om cancer och vi skämtar inte om autoimmuna sjukdomar och virussjukdomar, för vi vet att de orsakar svåra hälsoproblem och att de involverar dödsrisk.
 
De psykiska sjukdomarna anses fortfarande av många som "självinducerade" sjukdomar.
Därmed alla kommentarer; "Men ryck upp dig", "Det är inte så farligt som du tror", "Men du ser ju inte sjuk ut" och "Tänk positiva tankar!". 
 
Trots att forskningen på området gjort framsteg och man med hjälp av modern medicinsk teknik lyckats påvisa fysiologiska orsakssamband samt ärftliga komponenter, och nya effektivare behandlingsmetoder därmed kunnat utvecklas, är kunskapen ännu mycket begränsad gällande dessa sjukdomar och därmed den allmänna förståelsen kring dem. Det är alltså många olika faktorer i samspel som bidrar till en ökad risk för att drabbas. Det handlar om neurologi, fysiologi, biologi och genetik i interaktion med sociologi, kultur och omgivning.
Och hjärnan är ju ännu i stort ett mysterium för vetenskapen.
Det kallas inte "The hard problem of consciousness" för ingenting.
Det är nödvändigt för oss att bryta ned kroppen i mindre enheter för att studera olika mekanismer, men vi får inte glömma att de är förenklade modeller av en större helhet, och att ingenting egentligen är helt isolerat och opåverkbart av allting annat.
 
Jag har själv haft tvångssyndrom samt lyckats ta mig ur mycket svår Anorexia Nervosa.
Anorexia Nervosa är intressant vad gäller vårt uppdelande av sjukdomar i fysiska och psykiska, då den klassas som en psykosomatisk sjukdom.
Och den är ett exemplariskt exempel på hur kroppen fungerar som en komplex helhet.
Då jag var som värst, psykotisk och inte klarade av att dricka vatten på grund av sådan ångest för att tillföra min kropp någonting externt, motarbetade min kropp verkligen sin egen existens.
Det var, och är, oerhört obehagligt. Jag hade dödsångest för det enda som skulle hålla mig vid liv.
Ca. 1 % av befolkningen drabbas av Anorexia Nervosa, majoriteten kvinnor.
Dödsrisken till följd av komplikationer är ca. 12 gånger större än vid andra psykiska sjukdomar och självmordsrisken ca. 56 gånger den förväntade. Obehandlad sjukdom leder till döden.
Det är inget man vill orsaka sig själv, det är inget man vill skämta om, det är inget att bagatellisera.
 
När jag var 13 år kunde jag inte gå på spruckna trottoarplattor, jag var tvungen att springa uppför trapporna i trapphuset för att hinna till min lägenhetsdörr innan ytterdörren på bottenvåningen slog fast, jag kunde inte tillåta mig att somna om jag inte gjorde vissa kroppsrörelser innan jag lade mig i en viss position i min säng, jag kunde inte placera mina skor på skohyllan innan jag bytt plats på dem 4 gånger och kunde inte borsta tänderna utan att spotta ett visst antal gånger, skölja munnen ett visst antal gånger och sedan tvätta tandborsten ett visst antal gånger. Det blev så allvarligt att det mesta jag gjorde i min vardag dominerades av sådana här ritualer, vissa mer diskreta än andra.
Om jag inte utförde dessa handlingar skulle jag drabbas av all möjlig olycka och katastrof. Eller snarare intalade jag mig själv att sannolikheten, för att olika fenomen skulle ske som var utom min kontroll, skulle öka dramatiskt. Min familj skulle skadas, en vän drabbas av en dödlig sjukdom, jag skulle misslyckas med något, lägenheten skulle brinna upp då jag var den sista som for hemifrån eller någon skulle göra inbrott under natten då jag sov. Tillslut gick allt detta ut över mina matvanor och jag kunde inte heller längre äta normalt. 
Allt kulminerade sedan i diagnosen Anorexia Nervosa.
 
Jag är nu glad att kunna konstatera att jag är frisk från Anorexin sedan ca. 4 år och inte längre lider av tvångssyndrom. Mina framtidsutsikter var inte goda, och tillfrisknaden var tuff. Men jag är nu 19 år, studerar vid universitet och har framtidsvisioner. Orsakerna till att jag drabbades finns delvis kvar, och jag får återkommande depressioner. Jag är inte medveten om alla orsaker, men upplever mycket väl effekterna.
Det hjälper mig att försöka förstå hur en kropp fungerar samt att följa forskningen kring psykiska sjukdomar.
För i vetenskapen är vi alla bara människor, med 99,5 % identiskt DNA. Och våra olikheter handlar om olikheter i genuttryck och DNA-sekvenser. Naturen är neutral, ingenting finns i syfte att vara mer defekt än någonting annat och ingenting finns i syfte att skapa ojämlikhet. Det är vi människor som kategoriserar.
 
Denna förståelsen har lett till att jag inte stigmatiserar mig själv, inte skäms och inte missförstår mig själv i lika hög grad, och jag tillåter mig att må dåligt precis som jag tillåter mig att må bra. För de är lika naturliga reaktioner för min kropp. Men jag vet att depressionen kan utgöra ett hinder i min vardag och därför är det viktigt att jag kan hantera dessa perioder. Och det är definitivt lättare att hantera när det finns stöd och förståelse bland medmänniskor, och man slipper förlöjliganden och ignorans.
 
2015-05-16 @ 16:24:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


The Big Crunch

Vi blundar
och världen kollapsar
Fälls in
mot singularitet
Dåtid blir nutid
Dåtid blir framtid
Verkan föregår orsak
 
Framtiden är våra minnen
Vi har inget mer än våra minnen
de är allt vi någonsin levt
och kommer att leva
 
Vår födsel blir vår död
Inget kan längre bildas,
bara tillbakabildas
Inget kan längre berättas,
bara återberättas
Inget kan längre upplevas,
bara återupplevas
 
Det vi någon gång förlorat finner vi igen
men vi har det bara tills vi inte hade det
Det vi en gång älskat älskar vi igen
men bara tills vi inte längre visste
att det var något vi kom att älska
Allt som var något blir inget
Alla som var någon blir ingen
 
Men det vet vi inte,
för vi har sedan länge blundat och glömt
Vi vet allt mindre nu, ju längre vi lever
Vi kan inte sakna,
och vi kan inte sörja,
något vi inte vet att existerade.
 
 
2015-01-27 @ 19:15:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Egodelar

Vi erkänner det inte, men vi vill äga varandra
 
Vi vill vara varandras ägodelar
Egodelar
Är det inte det som är vänskap och kärlek,
på gott och ont?
Vänskap och kärlek då det är som bäst, och som värst?
Då det är som vackrast, och som fulast
 
Vackert då vi förtjänat någon,
som vi stoltserar med inför andra
För vi har förtjänat någon annans kärlek,
och vi stoltserar med vår älskvärdhet
Vackert när vi äger varandra lika mycket
och är lika stolta över att ägas av varandra
Vackert då vi delar jämnt
 
Fult då vi inte förtjänar någon
trots att vi tjänar
Och tjänar någon
vi inte har förtjänat
Och förtjänat någon
vi inte vill tjäna
Fult då vi vill äga någon
som inte vill vara våran ägodel
Och då vi vill vara någons ägodel
men de inte vill äga oss
Fult då vi ägs bara för att tjäna annans ego
 
Vi tjänar, förtjänar, förtjänar och tjänar
För att äga varandra
Vi helar våra egon,
genom att äga andras egodelar
Så älskar,
och hatar,
vi varandra.
 
2014-12-18 @ 01:10:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Avkodning

Vårt språk kan för oss tyckas vara en sådan självklarhet,
att vi därför inte ägnar det speciellt mycket reflektion.
 
Tänker ni någonsin på orden vi yttrar, varför vi talar som vi gör, vad vi egentligen uttrycker, varför vi uttrycker det? Konsekvenserna av det? Hur orden överför i språk och förståelse de i hjärnan elektriska impulserna och signalsubstanserna, neuronnätverk emellan? Hur vi med våra ord vidareförmedlar våra inre komplexa biologiska processer till andra hjärnor, och där ger upphov till vidare reaktion?
 
Jag fascineras av ord. Hur de orsakar så varierande reaktioner som separata enheter och som helheter, kombinerade i språkets system. Hur ett ord är så föränderligt, hur det formas efter dess sammanhang, våra personliga erfarenheter och associationer.
 
Jag uppmanar er, tänk på era sagda ord,
och på de ord ni väljer att säga.
Iallafall ibland, för att vi kan.
Reflektera i förhand på ordens potentiella konsekvenser, och i efterhand.
Tänk på orden ni väljer att använda för att nå andra människor, och på hur ni vill nå andra människor.
För ord och språk är oerhört maktfulla verktyg.
Vi har makt att förändra liv, manipulera, förstöra, stärka.
Ord kan skapa kedjereaktioner som slutligen kan ha livsavgörande effekter.
 
För det är tankar vi planterar i andras hjärnor. Tankar vi ger upphov till i andras hjärnor, som förändrar, som påverkar, omformar. En viss kombination av ord, kan i en annan hjärna fungera likt ett virus.
Bokstäver som ordnas i ord, som fungerar som koder, för att sedan transkriberas och translateras till slutlig beteendeförändring.
Som inkodningen och avkodningen av våra gener i vårt DNA.
Så påverkar även ord våra liv.
2014-12-13 @ 12:30:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Heterochromia iridum

Bakom de slutna ögonlocken fanns ett ögonpar med gyllene ringar kring svarta pupiller,
centrerade i isblåa irisar
Ett ögonpar vars regnbågshinnor
skulle skiftat och uppträtt i kända och okända färgkombinationer
i ständigt förändrande melerade mönster
Likt de flyktiga komplexa mönstren i ett kaleidoskåp,
skulle det varit omöjligt att identiskt återskapa dem
och omöjligt att uppfatta dess övergångar.
 
Men ögonen förblev för världen oséende,
och osedda av världen. 
 
Ögonparet, med de gyllene ringarna kring de svarta pupillerna,
centrerade i de isblåa irisarna
Vars färger aldrig fick spela fritt i solljuset
Vars blick aldrig fick möta andras blickar
Ögon som aldrig fick se sin egen sällsynthet.
 
 
 
 
 
 
 
2014-12-06 @ 23:56:24 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Double exposure

 
 
 
 
 
2014-11-08 @ 12:50:10 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


RSS 2.0
Följ min blogg med Bloglovin