Jag väljer att dela

Jag är så trött på att i vardagligt tal höra hur psykisk ohälsa bagatelliseras.
Någon påpekar högt i offentligheten hur OCD någon är, eller de själva är, för att de ordnar sina pennor i färgschema eller material på sina arbetsbänkar i kategorier. Vädret är bipolärt, någon är schizofren eller borderline för att de beter sig motsägelsefullt och skiftar mellan olika humör, någon skämtar om att de har PTSD efter all sista-minuten-panik de hade innan en deadline.
Allt detta förvärrar redan djupt rotad stigmatisering av de som faktiskt är drabbade.
 
På samma sätt som det inte är speciellt roligt att höra andra skämta lättvindigt om cancer, diabetes, reumatism, eller AIDS för de som vet vad de sjukdomarna innebär, så är det inte heller underhållande att höra någon dra t.ex. OCD-skämt när man faktiskt lidit/lider av tvångstankar och kompulsioner. Vi skämtar inte om cancer och vi skämtar inte om autoimmuna sjukdomar och virussjukdomar, för vi vet att de orsakar svåra hälsoproblem och att de involverar dödsrisk.
 
De psykiska sjukdomarna anses fortfarande av många som "självinducerade" sjukdomar.
Därmed alla kommentarer; "Men ryck upp dig", "Det är inte så farligt som du tror", "Men du ser ju inte sjuk ut" och "Tänk positiva tankar!". 
 
Trots att forskningen på området gjort framsteg och man med hjälp av modern medicinsk teknik lyckats påvisa fysiologiska orsakssamband samt ärftliga komponenter, och nya effektivare behandlingsmetoder därmed kunnat utvecklas, är kunskapen ännu mycket begränsad gällande dessa sjukdomar och därmed den allmänna förståelsen kring dem. Det är alltså många olika faktorer i samspel som bidrar till en ökad risk för att drabbas. Det handlar om neurologi, fysiologi, biologi och genetik i interaktion med sociologi, kultur och omgivning.
Och hjärnan är ju ännu i stort ett mysterium för vetenskapen.
Det kallas inte "the hard problem of consciousness" för ingenting.
Det är nödvändigt för oss att bryta ned kroppen i mindre enheter för att studera olika mekanismer, men vi får inte glömma att de är förenklade modeller av en större helhet, och att ingenting egentligen är helt isolerat och opåverkbart av allting annat.
 
Jag har själv haft tvångssyndrom samt lyckats ta mig ur mycket svår Anorexia Nervosa.
Anorexia Nervosa är intressant vad gäller vårt uppdelande av sjukdomar i fysiska och psykiska, då den klassas som en psykosomatisk sjukdom.
Och den är ett exemplariskt exempel på hur kroppen fungerar som en komplex helhet.
Då jag var som värst, psykotisk och inte klarade av att dricka vatten på grund av sådan ångest för att tillföra min kropp någonting externt, motarbetade min kropp verkligen sin egen existens.
Det var, och är, oerhört obehagligt. Jag hade dödsångest för det enda som skulle hålla mig vid liv.
Ca. 1 % av befolkningen drabbas av Anorexia Nervosa, majoriteten kvinnor.
Dödsrisken till följd av komplikationer är ca. 12 gånger större än vid andra psykiska sjukdomar och självmordsrisken ca. 56 gånger den förväntade. Obehandlad sjukdom leder till döden.
Det är inget man vill orsaka sig själv, det är inget man vill skämta om, det är inget att bagatellisera.
 
När jag var 13 år kunde jag inte gå på spruckna trottoarplattor, jag var tvungen att springa uppför trapporna i trapphuset för att hinna till min lägenhetsdörr innan ytterdörren på bottenvåningen slog fast, jag kunde inte tillåta mig att somna om jag inte gjorde vissa kroppsrörelser innan jag lade mig i en viss position i min säng, jag kunde inte placera mina skor på skohyllan innan jag bytt plats på dem 4 gånger och kunde inte borsta tänderna utan att spotta ett visst antal gånger, skölja munnen ett visst antal gånger och sedan tvätta tandborsten ett visst antal gånger. Det blev så allvarligt att det mesta jag gjorde i min vardag dominerades av sådana här ritualer, vissa mer diskreta än andra.
Om jag inte utförde dessa handlingar skulle jag drabbas av all möjlig olycka och katastrof. Eller snarare intalade jag mig själv att sannolikheten, för att olika fenomen skulle ske som var utom min kontroll, skulle öka dramatiskt. Min familj skulle skadas, en vän drabbas av en dödlig sjukdom, jag skulle misslyckas med något, lägenheten skulle brinna upp då jag var den sista som for hemifrån eller någon skulle göra inbrott under natten då jag sov. Tillslut gick allt detta ut över mina matvanor och jag kunde inte heller längre äta normalt. 
Allt kulminerade sedan i diagnosen Anorexia Nervosa.
 
Jag är nu glad att kunna konstatera att jag är frisk från Anorexin sedan ca. 4 år och inte längre lider av tvångssyndrom. Mina framtidsutsikter var inte goda, och tillfrisknaden var tuff. Men jag är nu 19 år, studerar vid universitet och har framtidsvisioner. Orsakerna till att jag drabbades finns delvis kvar, och jag får återkommande depressioner. Jag är inte medveten om alla orsaker, men upplever mycket väl effekterna.
Det hjälper mig att försöka förstå hur en kropp fungerar samt att följa forskningen kring psykiska sjukdomar.
För i vetenskapen är vi alla bara människor, med 99,5 % identiskt DNA. Och våra olikheter handlar om olikheter i genuttryck och DNA-sekvenser. Naturen är neutral, ingenting finns i syfte att vara mer defekt än någonting annat och ingenting finns i syfte att skapa ojämlikhet. Det är vi människor som kategoriserar.
 
Denna förståelsen har lett till att jag inte stigmatiserar mig själv, inte skäms och inte missförstår mig själv i lika hög grad, och jag tillåter mig att må dåligt precis som jag tillåter mig att må bra. För de är lika naturliga reaktioner för min kropp. Men jag vet att depressionen kan utgöra ett hinder i min vardag och därför är det viktigt att jag kan hantera dessa perioder. Och det är definitivt lättare att hantera när det finns stöd och förståelse bland medmänniskor, och man slipper förlöjliganden och ignorans.
 
2015-05-16 @ 16:24:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Big Crunch

Vi blundar
och världen kollapsar
Fälls in
mot singularitet
Dåtid blir nutid
Dåtid blir framtid
Verkan föregår orsak
 
Framtiden är våra minnen
Vi har inget mer än våra minnen
de är allt vi någonsin levt
och kommer att leva
 
Vår födsel blir vår död
Inget kan längre bildas,
bara tillbakabildas
Inget kan längre berättas,
bara återberättas
Inget kan längre upplevas,
bara återupplevas
 
Det vi någon gång förlorat finner vi igen
men vi har det bara tills vi inte hade det
Det vi en gång älskat älskar vi igen
men bara tills vi inte längre visste
att det var något vi kom att älska
Allt som var något blir inget
Alla som var någon blir ingen
 
Men det vet vi inte,
för vi har sedan länge blundat och glömt
Vi vet allt mindre nu, ju längre vi lever
Vi kan inte sakna,
och vi kan inte sörja,
något vi inte vet att existerade
 
 
2015-01-27 @ 19:15:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Obestridlig blekhet

Den bleka himlen vittrar sönder
Faller som papper våldsamt rivet i obemärkt aggression
Oskyldiga fragment singlar ned så lungt och fredligt
mot mark nu lika blek som himlen
Lika blekt som ansiktet i spegeln
Blekt, uttryckslöst och tvådimensionellt
Tomt papper
 
Färgar, nyanserar och dekorerar
Försöker skapa uttryck
Försöker fylla avsaknad och tomhet
Paletter, penseldrag, skuggningar, konturer
Illusorisk tredimensionalitet
 
Tills det vittrar sönder
Tills det är som om det aldrig varit,
annat än avsaknad, tomhet, uttryckslöshet
Papperslik
Likgiltigt lik vid liv
 
River en gång fyllda, färgade papper i förgäves aggression
I frustration för att aggressionen är förgäves
För att den är patetiskt ynkligt meningslös och maktlös
Pappersbitarna bara singlar ned i samma ohotade lugn
hur stor och våldsam aggressionen än är
Oansenliga vansinne
 
2015-01-11 @ 15:47:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Egodelar

Vi erkänner det inte, men vi vill äga varandra
 
Vi vill vara varandras ägodelar
Egodelar
Är det inte det som är vänskap och kärlek,
på gott och ont?
Vänskap och kärlek då det är som bäst, och som värst?
Då det är som vackrast, och som fulast
 
Vackert då vi förtjänat någon,
som vi stoltserar med inför andra
För vi har förtjänat någon annans kärlek,
och vi stoltserar med vår älskvärdhet
Vackert när vi äger varandra lika mycket
och är lika stolta över att ägas av varandra
Vackert då vi delar jämnt
 
Fult då vi inte förtjänar någon
trots att vi tjänar
Och tjänar någon
vi inte har förtjänat
Och förtjänat någon
vi inte vill tjäna
Fult då vi vill äga någon
som inte vill vara våran ägodel
Och då vi vill vara någons ägodel
men de inte vill äga oss
Fult då vi ägs bara för att tjäna annans ego
 
Vi tjänar, förtjänar, förtjänar och tjänar
För att äga varandra
Vi helar våra egon,
genom att äga andras egodelar
Så älskar,
och hatar,
vi varandra.
 
2014-12-18 @ 01:10:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Cogito ergo sum

Jag tänker en tanke
Tänker på mitt tänkande
Varför jag tänker
Hur jag tänker
Vad en tanke är
Hur en tanke ser ut
Hur en tanke känns
och inte känns
Varför tankar känns
Vad som är tankar
Vad som är känslor
Om och när tankar blir känslor
och känslor blir tankar
Hur, när, var
Varför,
tänker jag på tänkandet
Varför kan jag inte tänka
utan att tänka på vad tankarna är,
hur en tanke uppstår,
var en tanke uppstår,
vad en tanke består av
Varför den känns,
varför den känns som den gör
 
Sedan tänker jag på varför jag tänker på att jag tänker.
Och så återgår jag till min ursprungliga tanke.
Den tanke jag tänkte på, innan jag började tänka på hur jag tänkte den.
Så tänker jag, så är jag.
2014-12-16 @ 13:38:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Avkodning

Vårt språk kan för oss tyckas vara en sådan självklarhet,
att vi därför inte ägnar det speciellt mycket reflektion.
 
Tänker ni någonsin på orden vi yttrar, varför vi talar som vi gör, vad vi egentligen uttrycker, varför vi uttrycker det? Konsekvenserna av det? Hur orden överför i språk och förståelse de i hjärnan elektriska impulserna och signalsubstanserna, neuronnätverk emellan? Hur vi med våra ord vidareförmedlar våra inre komplexa biologiska processer till andra hjärnor, och där ger upphov till vidare reaktion?
 
Jag fascineras av ord. Hur de orsakar så varierande reaktioner som separata enheter och som helheter, kombinerade i språkets system. Hur ett ord är så föränderligt, hur det formas efter dess sammanhang, våra personliga erfarenheter och associationer.
 
Jag uppmanar er, tänk på era sagda ord,
och på de ord ni väljer att säga.
Iallafall ibland, för att vi kan.
Reflektera i förhand på ordens potentiella konsekvenser, och i efterhand.
Tänk på orden ni väljer att använda för att nå andra människor, och på hur ni vill nå andra människor.
För ord och språk är oerhört maktfulla verktyg.
Vi har makt att förändra liv, manipulera, förstöra, stärka.
Ord kan skapa kedjereaktioner som slutligen kan ha livsavgörande effekter.
 
För det är tankar vi planterar i andras hjärnor. Tankar vi ger upphov till i andras hjärnor, som förändrar, som påverkar, omformar. En viss kombination av ord, kan i en annan hjärna fungera likt ett virus.
Bokstäver som ordnas i ord, som fungerar som koder, för att sedan transkriberas och translateras till slutlig beteendeförändring.
Som inkodningen och avkodningen av våra gener i vårt DNA.
Så påverkar även ord våra liv.
2014-12-13 @ 12:30:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Heterochromia iridum

Bakom de slutna ögonlocken fanns ett ögonpar med gyllene ringar kring svarta pupiller,
centrerade i isblåa irisar
Ett ögonpar vars regnbågshinnor
skulle skiftat och uppträtt i kända och okända färgkombinationer
i ständigt förändrande melerade mönster
Likt de flyktiga komplexa mönstren i ett kaleidoskåp,
skulle det varit omöjligt att identiskt återskapa dem
och omöjligt att uppfatta dess övergångar.
 
Men ögonen förblev för världen oséende,
och osedda av världen. 
 
Ögonparet, med de gyllene ringarna kring de svarta pupillerna,
centrerade i de isblåa irisarna
Vars färger aldrig fick spela fritt i solljuset
Vars blick aldrig fick möta andras blickar
Ögon som aldrig fick se sin egen sällsynthet.
 
 
 
 
 
 
 
2014-12-06 @ 23:56:24 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Double exposure

 
 
 
 
 
2014-11-08 @ 12:50:10 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Shaped by shadows

 
 
 
2014-09-22 @ 19:37:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


För alla er

För alla er där ute, utanför mig själv. Innanför er själva.
I era tankar. Tankar som frenetiskt och oundvikligt plågar er om den ovissa framtiden som ni ständigt försöker kontrollera, om alla förväntningar och krav att uppfylla, intalar er att ni måste uppfylla.
För alla er i stress, över allt som har med livets plikter att göra. Och inte så mycket med lust att göra.
Studier, bostadsköer, ekonomi, flytt, jobb.
För alla er som är lite handlingsförlamade, följda av en ständigt gnagande oro inombords.
Med en livets manual i handen. För ni har hört att den är livsnödvändig, för överlevnad. Alla har den.
Ingen har skrivit något i den, det finns ingen text, inga anvisningar. Det finns ingenting att läsa, ingen guidning till handling.
Ändå bär ni den med er, ögnar igenom tomma sidor, söker panikartat efter vägledning.
Tills ni inser att ni egentligen vet. Att ni alltid har vetat, det som inte står i tydlig text.
Att ni lever utan anvisningar. Och ständigt överlever.
För alla er som vill välja rätt, leva rätt.
Det är ni som definierar rätt och fel.
Det är ni som är livsmanualer.
2014-08-10 @ 14:54:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Subtlety

 
 
2014-08-05 @ 22:32:00 Permalink foto-porträtt och människor Kommentarer (1) Trackbacks ()


Studentfragment

 
 
 
 
 
 
6 fotografier. Dagen efter min studentdimission. "Studentdimension".
Dussintals gåvor. En del ännu oöppnade. En underbar bok. Bland många. Akrylfärg.
Rosor. Vackert komponerade blombuketter.
En vit mössa rikare. Ett svenskastipendium. Minnen av leende människor. Skratt. Stolthet.
Lyckoönskande kramar. Tyngden av rosor kring halsen. Champagne. "För vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten".
Sång. Vackra gratulationskort.
Vackra människor. Vackra ord. Vackra tankar. Vackra minnen.
 
 
 
2014-06-01 @ 18:21:00 Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()


Version och aversion

De flesta av er är antagligen bekanta med begreppen introversion och extroversion som grundläggande karaktärsdrag. De fungerar som modeller för hur vi personligen uppfattar och interagerar med vår omvärld. Om man är inåtriktad eller utåtriktad, helt enkelt. Det ena utesluter i de flesta fall inte det andra.
Man kan visualisera sig ett spektrum, där polerna är introversion och extroversion. Ju längre mot extremerna man går ju glesare är förekomsten. De flesta befinner sig kring den mittersta delen av spektrumet, vad man kan kalla ambiversion (ambi=båda, både och). De är dock något mera beständiga i det ena draget, men skiftar beroende på omständigheter.
 
I vårt samhälle är det positivt om man naturligt har lättare till de extroverta karaktärsdragen, då de helt klart värderas. Egenskaper som "social","pratglad","framåt" och "effektiv i grupp och samarbete" anses som positiva och uppmuntras inom skolsystemet, arbetet och i sociala sammanhang överlag.
Däremot är "inåtvänd","tystlåten" och "effektiv i självständigt och ensamt arbete" inte lika eftertraktade drag. De är tvärtom, för det mesta negativt laddade i sådana sammanhang.
 
För ett tag sedan läste jag Susan Cains bok "Quiet: The power of introverts in a world that cant stop talking".
Jag rekommenderar den starkt för dig som vill öka din förståelse, för dig själv eller andra, oberoende var i spektrumet du anser dig vara belägen.
I boken hänvisar hon bl.a. till en undersökning som efter observation av extrovert och introvert beteende i djurriket bevisar att nästan undantagsfritt representeras ca 20% av populationerna av introverta karaktärsdrag, och motsvarande 80% uppvisar extroversion.
 
Jag kom där närmare ett svar på en fråga jag länge ställt mig själv.
Nämligen varför introversion inte är utgallrad av evolutionen? Vad utgör egenskapen för fördel i fråga om överlevnad?
Som förklaring till denna beständiga 20% av introversion bland flockdjur antogs bl.a. att de mera försiktiga, avvaktande djuren, högkänsliga för omgivningens stimuli, fungerar som en säkerhet för resten av gruppen.
De reagerar fortare på närmande fara och bidrar så till flockens överlevnad i stort.
Men rovdjur utgör här ingen fara för oss, och vi lever inte i samma utsträckning som flockdjur.
 
Det betonas relativt starkt att introversion inte är en styrka, inte en fördel för framgång.
Det är "fel" att vara tyst, blyg och hålla sig i periferin. Du är "fel" så.
Det är ett beteende som vill ses förändrat totalt under uppväxten för att möta det mera ideala, istället för att uppmuntra till egen insikt till utveckling och anpassning. Man känner sig tvungen att så drastiskt som möjligt förändras ifrån sig själv. Och det funkar inte i längden. Alltså att totalt försöka ersätta de mest basala dragen hos sig själv med något annat. För att som en starkt introvert person tvinga sig att leva ett extrovert liv är inte hållbart, det ger upphov till psykisk smärta och olycka.
 
Och jag vet, vi är minoriteten. Och jag är väl medveten om fördelarna och nödvändigheten med anpassning. Alla måste vi emellanåt för vår egen skull anpassa oss till omgivningens krav för att bemötas med acceptans, och uppskattning. Vi känner att vi snarare har vunnit än förlorat något.
Men offrar vi oss själva, kan vinsten aldrig kompensera på lång sikt.
 
Som introvert i en extrovert värld kan man sträva efter förändring i oändlighet, utan att någonsin känna sig bekväm. Man kan låta sig omformas skoningslöst av omgivningen.
Eller så kan man acceptera sin egen sanning och sträva efter att använda de egenskaper som uppfattas som "svagheter" som ens mest tydliga styrkor utåt.
"Tystlåten" blir till "bra lyssnare" och "förstående". "Ensam" blir till "självständig" och "självsäker". "Känslig" blir till en sällsam förmåga till empati.
För djup introspektion är något som är utmärkande för de introverta, och med den förmågan kan de hitta balans i sin utveckling, i sitt självförverkligande. Hitta balans i förhållandet mellan sig själv och sin omgivning.
Smutskasta inte något som kunde blivit så utmärkande vackert för just dig.
 
Det är så många fördelar samhället går miste om i sin begäran av total omvändning av de introverta.
De är i behov, precis som de extroverta, av en tillåtande omgivning för att utforska sin potential.
De skall inte behöva inhibera sig själva. För de är inte "fel". De är absolut "rätt" när de får den frihet de behöver till att blomma. Då tillför de samhället många fördelar, precis som alla andra.
 
Oavsett vilken version du är, skall du inte mötas med aversion.
Tack för mig!
2014-05-04 @ 21:07:00 Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()


Perception

 
 
 
 
 
 
 
2014-03-14 @ 21:56:37 Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()


Enigma

Jag somnade in i verkligheten,
för att vakna upp i en dröm
som är lika mycket verklighet
trots irrationaliteten, surrealiteten,
bisarrheten.
Jag somnar in i drömmens verklighet,
för att vakna upp i en dröm
som är lika mycket verklighet
trots rationaliteten, förutsägbarheten,
lagbundenheten.
Jag vaknar upp från drömmen i drömmen.
Så absurd och overklig tycks drömmens realitet.
Jag vaknar upp än en gång,
ser och känner min omgivning och min kropp, verkligheten?
Så absurd och overklig tycks drömmens realitet.
Tills jag somnar in. Och vaknar.
 
2014-03-11 @ 21:21:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


RSS 2.0
Följ min blogg med Bloglovin